När idén om hållbarhet blir så inne att ingen kan motstå den

Av Linda Vismer:
Till min tur i skidspåret lyssnar jag på miljöhistorikern Sverker Sörlins vinterprat om snö. Jag får fler perspektiv på snö på 70 minuter än jag fått av en hel uppväxt i Västerbotten. Han pratar om miljömässig hållbarhet fast han nämner inte orden en enda gång. Han säger ett citat som fastnar hos mig.

-Inget i världen är starkare än en idé vars tid är inne.

Och jag tänker. Är idén om miljömässig hållbarhet inne? Eller är den för tidig? Är vi redo att fatta de beslut som behövs? Jag tror inte det. Betyder det att jag inte tror på idén eller att jag inte tänker kämpa för den. Absolut inte. Jag tänker kämpa ännu mer.

Det tog lång tid innan kvinnlig rösträtt ansågs vara inne nog att röstas igenom. När det till slut gjordes var det tack vare att tillräckligt många under tillräckligt lång tid outtröttligt kämpat för det dom trodde på. Den förändringen skedde inte av sig själv. Detsamma gäller för hållbarhet, vi måste fortsätta tro på idén.

Glappet mellan att kunna och förmå

I slutet av Sverkers vinterprat fastnar en annan mening hos mig. Vi kan så mycket, ändå är det så mycket vi inte förmår.

Jag håller med honom och det smärtar mig. När vetenskapen om den miljömässiga hållbarheten möter den tids- och ekonomiskt drivna verkligheten, då förmår vi inte att fatta de beslut som krävs för en mer hållbar värld. Det gäller såväl politiker som företagsledare och medborgare. 

Forskningen är på flera områden glasklar med vad som behövs för ett bättre samhälle. Vi vet att en jämnt fördelad föräldraledighet leder till ökad jämställdhet. Vi vet att hårdare klimatlagar skulle öka chanserna att säkra en planet för kommande generationer. Ändå tycks inte politikerna ha förmågan att ta de beslut som behövs. Kanske för att det finns andra värden som anses viktigare. Alltså är inte kvoterad föräldraförsäkring och miljömässig hållbarhet tillräckligt inne än.

Betyder det att vi som tror på idén om hållbarhet ska ge upp? Nej.

Du som på ett eller annat sätt arbetar med affärsresande. Förmår ni er att fatta miljömässigt hållbara beslut? Finns det gånger då ni valt bort det hållbara till förmån för något annat? Där ekonomin fått gå före. Där ledarskapet inte drev igenom det som behövs. Kanske var idén om hållbarhet inte tillräckligt inne.

Jag tror inte att vi alltid förmår. Det gör inte jag heller. Jag tror vi gör så gott vi kan. Men jag tror också att vi kan bättre. Att det handlar om prioriteringar, om ledarskap, om värderingar och om mod.

Jag tror att vi alla måste ställa oss fler frågor och agera utifrån de svar vi får. Har ni den kunskap ni behöver för att kunna göra hållbara beställningar och fatta hållbara beslut? Vet ni om era egna kunskapsluckor? Om ni har kunskapen men ändå agerar ohållbart, kanske av legitima skäl, vad behöver ni ändra för att de legitima skälen inte längre ska vara giltiga? För vad kan vara ett skäl nog för att ta ett miljömässigt ohållbart beslut?

Snö är inte bara vitt och hållbarhet är inte bara enkelt. Men snö är en variant av fruset vatten och hållbarhet är beslutet som gör det bättre för nästa generation. Hur kan ni vara en pådrivande faktor till att idén om hållbarhet blir så inne att ingen kan motstå den?