Blogg av Fredrik Hermelin | 20 nov 2026
I dag sorterade jag gamla kartonger i garderoben. I en skokartong hittade jag några gamla foton och en kristallpokal. Jag satte mig ner en stund och mindes en fantastisk tid, så jag tänkte att jag delar historien med er.
I april 2010 stängde askmolnet från vulkanen Eyjafjallajökull på Island större delen av Europas luftrum i nästan en vecka.
Flyg ställdes in, resenärer blev strandsatta och ingen kunde säga när planen skulle lyfta igen.
Jag arbetade på American Express Business Travel i Sverige och vi befann oss plötsligt mitt i detta.
Våra kunder satt fast på hotell, flygplatser och tågstationer runt om i Europa. Telefonerna ringde oavbrutet, planerna ändrades från minut till minut och människor behövde komma hem.
En annan värld
Det är lätt att glömma hur annorlunda det var då. Det fanns ingen AI. Sociala medier såg helt annorlunda ut, och WhatsApp hade precis lanserats och användes knappt. Det snabbaste sättet att nå många människor samtidigt var sms.
Många av våra kunder var också betydligt mer analoga än i dag. Även de mest digitala företagen bokade kanske 60 till 70 procent av sina resor online, och många låg långt under det. Det mesta av arbetet skedde i telefon.
Vid den här tiden ledde jag ett team med 7 teamledare och 125 resekonsulter, i nära samarbete med våra supportteam för onlinebokning. Det var redan en krävande period. Företagen sparade fortfarande efter finanskrisen som följde på Lehman Brothers kollaps, och Sverige hade precis avslutat sitt ordförandeskap i EU.
Bussar, telefoner och sms
När det stod klart att flygen skulle stå still i flera dagar slutade vi vänta på flygbolagen. Vi samlade strandsatta resenärer på mötesplatser runt om i Europa och ordnade bussar som tog dem hem.
Sms blev vårt verktyg för samordning. Vi använde det för att berätta var och när resenärerna skulle samlas, och för att hålla dem uppdaterade när planerna ändrades. Bakom varje meddelande fanns konsulter i telefon som letade platser, hotell och resvägar där det inte verkade finnas några.
Det jag minns mest är inte kaoset. Det är människorna. Alla på vårt svenska kontor ställde upp. Kollegor stöttade varandra, arbetade långa dagar och fortsatte hitta lösningar tills våra kunder var hemma.
Utmärkelsen och människorna bakom den
Senare samma år fick jag äran att ta emot 2010 Customer Service Award för Outstanding Service. Jag tog emot den i New York, där bilden nedan togs tillsammans med Ken Chenault, dåvarande styrelseordförande och vd för American Express.
Mitt namn är ingraverat på pokalen, men jag har alltid sett den som ett erkännande av något större: teamet som jag hade förmånen att vara en del av.
Jag har mycket att tacka mina chefer som betydde mycket för mig. Michael Schüller, som idag leder Svenska Möten, var min högsta chef då och är fortfarande en nära affärskontakt. Och min närmaste chef Carina Israelsson, som trodde på mig och gav mig förtroendet att leda när det verkligen gällde.
Vad som har förändrats, och vad som inte har det
Sexton år senare är störningar inte längre undantaget. Sedan 2010 har vi sett en pandemi som stoppade resandet världen över, krig i Europa och stängda luftrum, konflikter som lägger om flygrutter över en natt, it-avbrott och cyberattacker på flygplatser samt allt mer extremt väder.
Verktygen är helt andra i dag. Vi kan lokalisera resenärer i realtid, nå dem direkt via appar och WhatsApp, och använda AI för att bearbeta information snabbare än något team kunde 2010. Men riskerna är också mer komplexa, information sprids snabbare än den hinner kontrolleras och kraven på duty of care, arbetsgivarens ansvar för resenären, är mycket högre.
Det som inte har förändrats är kärnan i arbetet. Tekniken hjälper, men i en kris är det fortfarande människor som fattar besluten, tar ansvar och tar hand om resenären.
God service avgörs inte av vad som händer när allt går enligt plan. Den avgörs av vad vi gör när ingenting gör det.